Läge på nattflygning

Sven är nybliven certifikatägare och har även bestämt sig för att ta mörkerbevis – en nödvändighet på dessa breddgrader.

Här är en film tagen från baksits på ett mörkerpass där man får vara med om start på Bromma, pådrag på Vängsö, studs på Barkarby och sedan landning på Bromma igen. Kolla speciellt in 7.26 in i filmen då Brommatornet drar på 100 procent på belysningen. Mäktigt!

Politisk impotens bakom polishelikoptrarnas utsatthet

Det spektakulära rånet har satt sökarljuset på den fråga som alla vi som kämpat för småflygets villkor i Stockholm länge har upplevt. DN har en bra sammanfattning av vad som hindrat polishelikoptrarna för att få en fast bas - och det handlar om politisk impotens.

Vad som övergår mitt förstånd är hur mycket väl fungerande infrastruktur – som bevisligen behövs - förstörs för att bygga bostäder som bevisligen kan byggas på andra platser till lägre kostnad. Det är solklart i fallet med Tullinge flygplats.

Tullinge flaggade halv stång den 30 september 2004

Den 30 september 2004 gjordes sista flygningen på Tullinge för att det skulle byggas bostäder på flygplatsen. Idag, fem år senare, har mindre etablering skett, men banorna är i huvudsak kvar, inga omfattande byggnationer är klara, saneringen av marken är inte klar. Hade det inte varit klokare att låta Tullinge vara kvar, permanenta baseringen av Polisens helikoptrar där och skapa ett flygcentrum – med allt vad det innebär i arbetstillfällen och externa kontakter – för småflyg?

Nu är situationen densamma för Barkarby. Där finns en mycket väl fungerande infrastruktur - som bevisligen behövs - som nu skall rivas upp för att bygga bostäder, som enkelt kan byggas på annat håll.

Förut har denna typ av politisk impotens bara varit dum och dyr, nu visar det sig också att den är rent av samhällsfarlig.

BFK-domen i sin tragiska helhet

Nu när jag har lite mer tid har jag läst domen en gång till och det är inte utan att man surnar till lite.

Här kan du själva läsa hela domslutet:

NACKA TINGSRÄTT F 531-09
Fastighetsdomstolen
DOM
2009-09-23
SAKEN
avhysning från arrendeställe
______________________
DOMSLUT
1. Fastighetsdomstolen beslutar att Barkarby Flygklubb genast ska avflytta från del av fastigheterna Akalla 5:2 i Stockholms kommun och del av Barkarby 2:2 i Järfälla kommun som markerats i bilaga 1 till av parterna tecknat avtal om arrende samt att därvid bortföra Barkarby Flygklubb tillhöriga byggnader och anläggningar från aktuell del av Stockholm Akalla 5:2 och Järfälla Barkarby 2:2 och avlämna platsen i planerat och väl avstädat skick.
2. Fastighetsdomstolen avslår yrkandet att domen med stöd av 17 kap. 14 § rättegångsbalken får verkställas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.
3. Barkarby Flygklubb ska betala ersättning till Järfälla kommun för dess rättegångskostnader
med etthundrafyrtiosextusenfemhundra (146 500) kr, varav 145 000 kr avser arvode till Siv Ann Andermyr och 1 500 kr avser utlägg för resekostnader. På ovanstående belopp ska Barkarby Flygklubb betala ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.
______________________
BAKGRUND
Järfälla kommun upplät del av Akalla 5:2 i Stockholms kommun och del av Barkarby 2:2 i Järfälla kommun till Barkarby Flygklubb (BFK) från den 1 januari 1998 och tills vidare i enlighet med ett mellan parterna träffat avtal. Avtalet som är rubricerat ”Lägenhetsarrende” och undertecknades den 29 december 1997 respektive den 18 februari 1998. I avtalet angavs att BFK, vid arrendetidens slut, skulle avlägsna alla byggnader och anläggningar från arrendeplatsen och avlämna platsen i planerat och väl avstädat skick. Dessutom angavs att avträdesersättning inte skulle utgå.
På grund av att större delen av Barkarbyfältet ska avsättas till bostäder sade kommunen upp arrendeavtalet till upphörande. Tvist har därefter uppkommit om avtalet ska betraktas som lägenhetsarrende eller anläggningsarrende, om uppsägning av arrendeavtalet skett på riktigt sätt samt om villkoren för avflyttandet.
YRKANDEN M.M.
Järfälla kommun har yrkat att fastighetsdomstolen ålägger BFK att genast avflytta från del av Akalla 5:2 i Stockholms kommun och del av Barkarby 2:2 i Järfälla kommun samt att därvid bortföra BFK tillhöriga byggnader och anläggningar från aktuell del av Akalla 5:2 och Barkarby 2:2 och avlämna platsen i planerat och väl avstädat skick.
Kommunen har vidare yrkat att tingsrätten, med stöd av 17 kap. 14 § rättegångsbalken, förordnar att domen får verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft.
BFK har bestritt käromålet i dess helhet. För det fall tingsrätten beslutar om omedelbar verkställighet, har BFK yrkat att Järfälla kommun ska ställa säkerhet på 3 000 000 kr avseende den skada som åsamkas BFK om domen ändras i högre instans.
Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.
UTVECKLANDE AV TALAN
Järfälla kommun har sagt upp arrendeavtalet med BFK till upphörande. BFK har inte avflyttat från arrendeplatsen.
I skriftlig handling daterad den 8 maj 2007, som delgivits BFK den 14 maj 2007, sade kommunen upp arrendeavtalet till upphörande per den 31 december 2008. BFK har dock inte avflyttat och inte heller avlägsnat byggnader och anläggningar från arrendeplatsen. Uppsägningen skedde med beaktande av att arrendeavtalet i fråga avser lägenhetsarrende vilket framgår både av avtalets rubrik och dess innehåll. Exempelvis fick BFK enligt arrendeavtalet inte utan kommunens skriftliga medgivande uppföra ny byggnad eller anläggning på arrendeplatsen. BFK hade dessutom enligt avtalet inte rätt att bedriva näringsverksamhet. Inte heller hade kommunen under aktuell arrendetid medgett att BFK fick uppföra nya byggnader på arrendeplatsen eller på annat sätt medgett, eller haft kännedom om, att näringsverksamhet bedrivits inom området.
Således har det varit fråga om lägenhetsarrende och inte anläggningsarrende. Även om upplåtelsen hade avsett anläggningsarrende skedde uppsägningen på ett korrekt sätt, då det indirekta besittningsskyddet hade avtalats bort. Eftersom det var av väsentlig betydelse att kommunen kunde råda över när BFK skulle avflytta från arrendestället vidtogs alla försiktighetsåtgärder som var möjliga för kommunen att vidta vid avtalets ingående. Därför träffade kommunen dels avtal om lägenhetsarrende dels avtalades det eventuella besittningsskyddet bort, vilket annars hade kunnat uppkomma om BFK:s verksamhet i någon situation hade kunnat betraktas som näringsverksamhet. Avtalets utformning i denna del är tillräcklig för att gälla som överenskommelse om avstående från besittningsskydd. När det indirekta besittningsskyddet har avtalats bort vid anläggningsarrende gäller inte 11 kap. 4–6 b §§ i jordabalken och detta betyder att arrendatorn inte har rätt till någon form av ersättning i samband med arrendets upphörande och inte heller rätt till uppskov med avflyttningen. I detta fall saknar det således betydelse huruvida avtalet är att betrakta som anläggnings- eller
lägenhetsarrende.
Vid avtalets ikraftträdande var samtliga byggnader och anläggningar som fanns inom arrendestället redan uppförda. Någon ytterligare byggnation har inte skett under avtalstiden. Av 8 kap. 21 § jordabalken, liksom enligt allmänna arrenderättsliga principer, följer att som utgångspunkt är en arrendator skyldig att bortföra byggnader och anläggningar samt andra investeringar från arrendeplatsen när arrendeavtalet upphör. I detta fall har kommunen i avtalet uttryckligen föreskrivit vad som ska bortföras och hur arrendeplatsen ska avlämnas. Kommunen har också uttryckligen angett att avträdesersättning inte ska utgå. Att marken i fråga varit avsedd för bostadsbebyggelse har BFK känt till under i vart fall åtta års tid genom en av
kommunen antagen översiktsplan, vari anges att större delen av Barkarbyfältet ska bebyggas med bostäder och att flyget måste avvecklas dessförinnan. Mot bakgrund av nu nämnda omständigheter kan inte avtalsvillkoren på något sätt anses vara oskäliga med hänsyn till omständigheter vid avtalets tillkomst eller senare inträffade förhållanden.
BFK är en allmän flygplats som inte tar ut några start- och landningsavgifter.
Vid huvudförhandlingen har kommunen ingett en miljöanmälan som upprättats av BFK år 2000 samt handlingar utvisande att såväl BFK som EAA (Experimental Aircraft Association) är ideella föreningar vilka varken är registrerade för mervärdeskatt eller inkomstskatt.
Kommunstyrelsens beslut
Kommunstyrelsens beslut den 7 april 2008 innebär inte att kommunen tagit tillbaka sin uppsägning av BFK eller på annat sätt medgett BFK rätt att vara kvar på arrendeplatsen. Av beslutet framgår tydligt att arrendeavtalet sagts upp. Kommunen har dessutom haft sammanträden med BFK vid minst sex tillfällen för att diskutera avvecklingen av verksamheten varför det inte kan ha rått något tvivel om att kommunen vidhållit sin uppsägning.
Förordnande om verkställighet
Utbyggnaden av Barkarbyfältet är mycket nära förestående. Enligt kommunens uppfattning är det helt klart att arrendeavtalet har upphört och att BFK har skyldighet att avflytta från arrendeplatsen. Yrkandet om att domen ska få verkställas utan hinder av att den inte vunnit laga kraft görs för att BFK inte ska kunna fördröja processen ytterligare genom att överklaga fastighetsdomstolens dom. BFK borde dessutom ha påbörjat avveckla verksamheten direkt efter uppsägningen men har helt ignorerat uppsägningen och fortsatt verksamheten i samma utsträckning som tidigare. Det saknas skäl att förelägga en kommun att ställa säkerhet enligt 17 kap. 14 § RB. En kommun kan inte gå i konkurs och någon risk för skada föreligger inte.
BFK
Järfälla kommun har inte sagt upp avtalet på ett korrekt sätt. Uppsägningen är därför utan verkan och arrendeavtalet löper vidare på oförändrade villkor. Kommunstyrelsen har dessutom genom beslut tillåtit BFK att utöva sin verksamhet under 2009. Kommunen har därför inte rätt att säga upp avtalet till upphörande förrän tidigast till den 1 januari 2010.
Arrendeavtalet är benämnt lägenhetsarrende men rent faktiskt rör det sig om ett anläggningsarrende och därför är reglerna i 11 kap. jordabalken tillämpliga. BFK har inte avtalat bort det indirekta besittningsskyddet eftersom BFK inte avtalat bort sin rätt till ersättning för den kostnad som klubben, vid uppsägning, orsakas av att nödgas etablera sig på annat håll. Avtalsvillkoren att BFK, vid arrendetidens slut, skulle avlägsna alla byggnader och anläggningar från arrendeplatsen samt att avträdesersättning inte skulle utgå är i vart fall oskäliga och ska, i enlighet med 36 § avtalslagen, inte tillämpas. Eftersom det indirekta besittningsskyddet därmed kvarstår skulle kommunen ha iakttagit uppsägningsregeln i 11 kap. 6 § jordabalken. I
uppsägningshandlingen har kommunen dock inte angett att kommunen vägrar att förlänga avtalet och skälet därför samt dessutom inte givit besked om att BFK har möjlighet att hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling. Då detta inte har skett är uppsägningen utan verkan och arrendeavtalet löper vidare på oförändrade villkor.
BFK bedriver begränsad näringsverksamhet i form av utbildning för piloter och det finns andra företag som har sin verksamhet helt eller delvis lokaliserad till flygplatsen. Verksamheterna har förekommit och utökats efterhand ändå sedan BFK började arrendera flygplatsen 1975. Enligt arrendeavtalet är den enda inskränkningen i den näringsverksamhet som får bedrivas att själva flygningarna inte får drivas kommersiellt. BFK har tolkat detta som det inte fick förekomma flygningar i linjetrafik eller charterflygningar. Det står även angivet att det endast är klubben som inte får driva näringsverksamhet men övriga företag har möjlighet att nyttja flygfältet i sin verksamhet, vilket också skett med kommunens vetskap. Av nu nämnda omständligheter följer att det har varit fråga om ett anläggningsarrende. Eftersom avtalsvillkoret innebärande att BFK ska åläggas att bortföra sina tillhöriga byggnader och anläggningar är oskäligt i enlighet med 36 § avtalslagen, bestrider dessutom BFK att klubben ska förpliktigas fullgöra detta. Av samma skäl bestrider BFK att klubben inte har rätt till avträdesersättning. BFK har i vart fall inte avtalat bort rätten till ersättning för den kostnad klubben orsakas av att vid en uppsägning nödgas etablera sig på annat håll, i detta fall kostnaden för att anlägga en ny flygplats. Vid alla de kontakter som företrädarna för klubben haft med företrädare för kommunen har det inte varit tal om att lägga ned flygverksamheten, trots planerna på bostadsbyggande. BFK och andra företag har därför utvidgat, inrättat och etablerat verksamheterna samt byggt nya byggnader och taxibanor, vilket man inte hade bemödat sig med om det vid något tidigare tillfälle hade anförts att flyget skulle läggas ned. Kommunen har dessutom vid ett flertal tillfällen beviljat bygglov för hangarer, EAA:s byggnad m.m. och därmed inte bara känt till verksamheterna utan medgivit dem. Det är först under de senaste 2–3 åren som kommunen informerat BFK om planerna på bostadsbyggande.
Kommunen måste betraktas som försumlig när man säger upp avtalet endast ett och ett
halvt år innan det upphör och dessutom utan förvarning till BFK. Detta är en alltför
kort tid för att BFK ska ha en möjlighet att riva och forsla bort byggnaderna till en
kostnad som uppskattas till 14–15 miljoner kr.
Kommunstyrelsens beslut
Av kommunstyrelsens beslut den 7 april 2008 framgår att vid tidpunkten gällande avtal fick fortsätta att gälla även under 2009. Eftersom arrendeavtalet med BFK var uppsagt på ett ogiltigt sätt måste beslutet i kommunstyrelsen även anses omfatta ifrågavarande avtal. Kommunen har därför i vart fall inte rätt att säga upp avtalet till upphörande förrän tidigast till den 1 januari 2010.
Förordnande om verkställighet
Som grund för bestridandet av det interimistiska yrkandet anförs att det inte alls är av vikt för kommunen att snarast få tillträde till fastigheten. Eftersom det inte kommer att inledas någon byggnation förrän tidigast hösten 2009 finns det inte någon anledning för kommunen att redan nu få tillträde till fastigheten. Byggnationerna störs inte av att flygningarna fortsätter och torde inte vara klara förrän inom drygt ett år. De bullervärden som är aktuella ligger inom de nivåer som är tillåtliga enligt miljöreglerna, 70 dB (A), varför det inte är något som helst problem att
flygverksamheten fortsätter i vart fall ett drygt år till. Enligt BFK:s uppfattning kan flygningarna fortsätta även efter det att boende flyttat in i bostäderna, dock att dessa då får begränsas till flygplan med lägre bullernivå än vissa av de plan som idag verkar på flygplatsen.
Beträffande yrkandet om säkerhet för eventuell skada, kommer BFK att drabbas av skada på i vart fall 3 000 000 kr beroende på hur mycket av nedmontering av byggnaderna som hinner ske innan överrätten eventuellt ändrar domslutet. Beloppet avser de kostnader som kommer att uppstå vid flyttning av hangarer, klubbstuga, flygplan, vattenledningar, telefon, elström m.m. Detta kommer att kosta åtskilliga tiotals miljoner kr, men det är knappast aktuellt att alla åtgärder hinner vidtas innan en eventuell ändring av domen sker i högre instans.
DOMSKÄL
På begäran av Järfälla kommun har förhör under sanningsförsäkran hållits med Jan Bark, planerings- och exploateringschef i Järfälla kommun. Han har förklarat att kommunstyrelsebeslutet 2008-04-07 endast innebar att avtal som inte var uppsagda kunde få löpa under år 2009. Beslutet omfattade således inte det nu aktuella avtalet om lägenhetsarrende, eftersom detta redan var uppsagt år 2007.
På begäran av BFK har förhör under sanningsförsäkran hållits med BFK:s ordförande Bo Danielsson. Han har uppgett att BFK är en ideell förening som varken betalar inkomstskatt eller mervärdeskatt. BFK:s huvudsakliga inkomster kommer från medlemsavgifter. De 83 hangarerna är lokaliserade till 14 byggnader, vilka i huvudsak ägs av BFK. EAA har några byggnader. En av medlemmarna i flygklubben, som har haft kontakt med byggentreprenören, har informerat honom om att byggnation av etapp B i gällande detaljplan är möjlig att bygga även om flygverksamheten fortfarande pågår.
Därutöver har vittnesförhör hållits med Bo-Gunnar Ingfeldt, tidigare skolchef i BFK samt delägare i Airways Flygutbildning AB, Christer Dahlgren, representant för FFK och IT Plan Flyg AB, Björn Nyberg, ägare av BN Flyg och Maskin AB, Curt Sandberg, Arigo Teknik AB även representant för EAA, Lennart Forsmark, Tefo Teknik AB, och Torgny Bramberg. Samtliga vittnen är medlemmar i BFK och driver näringsverksamhet som i mer eller mindre omfattning är beroende av att flygplatsen och dess lokalisering. Ingen av vittnena eller något av de företag de är engagerade i har något avtal med Järfälla kommun om att få disponera arrendestället eller någon del av detta. Merparten av vittnena och/eller deras företag har betalat ersättning till BFK för att disponera hangarer samt har några gjort andra former av investeringar i arrendeområdet.
Parterna har åberopat skriftlig bevisning.
Fastighetsdomstolen gör följande bedömning
Arrendeavtalet
Punkten 1 i arrendeavtalet har följande lydelse:
”Kommunen upplåter till arrendatorn på nedan angivna villkor arrendestället vars avgränsning är inmarkerad på bilaga 1. Området får under förutsättning av vederbörliga tillstånd i övrigt användas för arrendatorns verksamhet, uppställning av flygplan, parkering av medlemmars bilar och för bibehållande av där nu befintliga anläggningar tillhöriga klubben, nämligen 83
hangarer, klubbhus för Barkarby Flygklubb, klubbhus för EAA Chapter 222, pumpanläggning för vatten, septisk tank för avlopp, vindstrut och drivmedelsanläggning.
Flygklubben får vidare driva arrenderad del av landningsbanan (990 meter) som enskild flygplats, dock ej som näringsverksamhet. Flygklubben är operatör av flygplatsen.
Flygklubben har att själv på sin egen bekostnad ombesörja erforderliga tillstånd för detta.
Parterna är eniga om att verksamhet som kan hindra arrendatorns utnyttjande av flygplatsen ej skall förekomma om detta ej överenskommits i särskild ordning.”
Arrendeavtalet är tecknat mellan jordägaren Järfälla kommun och arrendatorn BFK.
Det innebär att det är BFK:s verksamhet som arrendestället ska tillgodose samt till viss del EAA:s verksamhet genom att denna förening tillåts ha klubbhus inom området. Så länge avtalet löper har därmed de som är medlemmar i BFK rätt att bruka arrendestället. Emellertid måste denna rätt begränsas till flygklubbverksamheten och kan därför inte omfatta någon form av näringsverksamhet som en enskild medlem bedriver.
I målet är visat att flera av medlemmarna i BFK bedriver näringsverksamhet inom arrendestället och är beroende av BFK:s avtal med kommunen. Detta har dock inte sanktionerats av Järfälla kommun. Det förhållandet att olika tjänstemän och politiker inom kommunen vid flera olika tillfällen besökt arrendestället innebär inte att kommunen därmed tillåtit att näringsverksamhet får bedrivas inom området eller att avtalet har ändrat karaktär. Mot bakgrund av det sagda bedömer fastighetsdomstolen att arrendeavtalet både till sin rubrik och innehåll är att anse som ett avtal om lägenhetsarrende. Det indirekta besittningsskyddet avseende anläggningsarrende är
därmed inte tillämpligt. Uppsägningen av avtalet har varit korrekt och tidsfristen för avflyttning har passerat. Kommunstyrelsens beslut 2008-04-07 att gällande avtal omupplåtelser på Barkarbyfältet kunde få löpa under år 2009 kan rimligen inte ses som ett medgivande till fortsatt verksamhet för BFK. Detta då avtalet mellan kommunen och BFK redan var uppsagt, vilket framgår av tjänsteskrivelsen till beslutet.
BFK ska därmed åläggas att genast avflytta från arrendestället.
Oskälighet
Det förhållandet att BFK enligt avtalet ska åläggas att bortföra sina tillhöriga byggnader och anläggningar samt dessutom inte få rätt till avträdesersättning, är förhållanden som varit kända under lång tid. Fastighetsdomstolen anser inte att det varit oskäligt att stipulera dessa villkor i avtalet. Den omständigheten att kommunen meddelat BFK tillfälliga bygglov för hangarer och andra byggnader under den tidsperiod arrendeavtalet gällde mellan BFK och Järfälla kommun kan inte heller anses utgöra en grund att dessa avtalsvillkor ska jämkas eller lämnas utan avseende. Därmed är 36 § lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område inte tillämplig. BFK ska därmed vid avflyttningen bortföra föreningen tillhöriga byggnader och anläggningar samt avlämna platsen i planerat och väl avstädat skick.
Förordnande om verkställighet
BFK har indikerat att byggandet av bostäder kan påbörjas, trots att flygverksamheten inte upphört på arrendestället. Kommunen har uppgett att två byggherrar redan har tillträtt markområden. Det har dock inte visats att påbörjande av byggnation inte kan ske, trots att flygverksamheten inte har upphört. Fastighetsdomstolen anser därför att den nu meddelade domen ska få verkställas först den vunnit laga kraft. Med hänsyn tillatt verkställighet inte får påbörjas förrän domen vunnit laga kraft, saknas skäl att pröva frågan om säkerhet ska ställas.
Rättegångskostnader
Järfälla kommun har i allt väsentligt fått bifall till sin talan. BFK får därmed anses vara tappande part och ska då ersätta kommunen för dess rättegångskostnader. Det av kommunen yrkade beloppet avseende rättegångskostnader har av BFK vitsordats såsom i och för sig skäligt. Med hänsyn härtill och då fastighetsdomstolen även anser beloppet vara skäligt ska detta tillerkännas kommunen.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 423)
Överklagande ställt till Svea hovrätt, ska ha inkommit till Nacka tingsrätt,
Fastighetsdomstolen, senast den 14 oktober 2009. Prövningstillstånd krävs.
Anders Enroth Johan Svensson
_______________________
I avgörandet har deltagit rådmannen Anders Enroth, ordförande och referent,
fastighetsrådet Göran Rosvall och rådmannen Johan Svensson samt nämndemännen
Lars Wyke och Urban Castelius.

Domskälen visar klart och tydligt på problematiken och på att politiker och beslutsfattare inte förstår eller vill ta/behöver ta ansvar för en flygverksamhet i Stockholm. Det verkar som att flyg är paria i samhället och att det är något som skall försigå ”någon annan stans”.

Tänk bara på dagens helikopterrån där konsekvensen av bollandet av Polisflyget i Stockholm totalt inkapaciterade dem i det ögonblick de behövdes mest. Jag blir förvånad att inte Rikspolischefen ryter till och förklarar hur Polisflyget har bollats fram och tillbaka mellan kommuner och Försvarsmakt utan att någon satt ner foten och sett det orimliga i situationen. Nu, när konsekvenserna klart framgår, kanske det kan bli ändring.

Privatflyget är i samma sits. Allt det hjälpflyg, den FFK-verksamhet, den ungdomsverksamhet, de ideella krafter som håller igång svensk flyghistoria håller på att erodera bort – på grund av att det inte finns någon som vågar ta ett samlat ansvar.

BFK förlorade i Fastighetsdomstolen

Usch! Sitter just och läser domstolsbeslut i mål F 531-09, eller kanske mer känt som Järfälla Kommun mot Barkarby Flygklubb (BFK). Den kom idag för en timme sedan.

Enkelt uttryckt: Vi (BFK) torskar, men har ett halmstrå. Såhär står det i domen:

DOMSLUT
1. Fastighetsdomstolen beslutar att Barkarby Flygklubb genast ska avflytta från del av fastigheterna Akalla 5:2 i Stockholms kommun och del av Barkarby 2:2 i Järfälla kommun som markerats i bilaga 1 till av parterna tecknat avtal om arrende samt att därvid bortföra Barkarby Flygklubb tillhöriga byggnader och anläggningar från aktuell del av Stockholm Akalla 5:2 och Järfälla Barkarby 2:2 och avlämna platsen i planerat och väl avstädat skick.
2. Fastighetsdomstolen avslår yrkandet att domen med stöd av 17 kap. 14 §
rättegångsbalken får verkställas utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft.
3. Barkarby Flygklubb ska betala ersättning till Järfälla kommun för dess rättegångskostnader med etthundrafyrtiosextusenfemhundra (146 500) kr, varav 145 000 kr avser arvode till Siv Ann Andermyr och 1 500 kr avser utlägg för resekostnader. På ovanstående belopp ska Barkarby Flygklubb betala ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

Alltså, uppsägningen var riktig och BFK måste omedelbart rensa området och lämna det ”väl städat” och vi skall betala kommunens rättgångskostnader… Men, domen kan överklagas och vi behöver inte göra detta om vi överklagar – att den ”vinner laga kraft”. Å andra sidan… 147 lök är inget man snyter ur näsan.

Jag är lite deppig, just nu. Det är min analys.

Jag mötte väggen i Roslagshösten

135 km är inte att leka med. Eller så är det precis det man skall göra – leka med det.

Jag och ett gäng andra Spårvägare bestämde oss för att köra Fredrikshovs motionslopp, Roslagshösten. Det var verkligen en höstdag. 6 grader varmt på morgonen, men solsken som senare gjorde att temperaturen klev över 20 grader. Jag bestämde mig för kortbrallor, men armvärmare.

Vi anslöt oss till den mastergrupp som planerade 30+ i hastighet. Efter en genomgång av klungkörning och så var det bara att leta sig fram till startplatsen bland de mer än 400 cyklister som kommit till Uppland Väsby.

Det bar iväg bra, men eftersom klungan var stor (vi var nog 25-30 stycken) och fick till en ganska disciplinerad körning på två led så gick det undan. Efter cirka halva loppet (67 km) på fantastiska småvägar och i fantastiskt vackert väder gjorde vi ett kort depåstopp. Då visade min cykeldator 33,6 km/h i snitthastiget och det kändes inte som att det var så hårt. Det skulle ändra sig…

Vi satte av igen, stärkta av bananer, bulle, saft och en splash i busken. Nu kom motvinden och förningarna blev klart mycket jobbigare. Min puls lång över 90% varje gång jag var framme och förde, som tack och lov inte var så ofta.

Efter någon mil svängde vi in på en liten, asfalterad väg genom skogen. Den var jättespännande; slingrig, kuperad och med mycket att titta på. Problemet var bara att det var klart läskigt att ligga i en mer eller mindre oorganiserad klunga i 30+ där en del slet sig uppför backarna och bromsade nerför, medan andra gjorde som man skall göra – precis tvärtom. Denna del av loppet var mycket slitsam för mig. Det var ett evigt ryckande för att försöka täppa luckor, undvika mötande bilar och allmänt hålla sig kvar på vägen.

Efter 11 mil tog detta slit ut sin rätt. Jag hade tagit en kort förning och kommer sedan fram till en lång backe och känner då krampen komma krypande i vaderna. Detta har jag varit med om förr och det var bara att släppa gruppen och slå av på takten.

Efter lite stillsam cykling, mestadels på egen hand kom jag i mål på 4 h, 22 min, cirka 10 minuter efter den stora klungan. Med lite stretching lade sig krampen snabbt och en macka och korv senare kändes det bra. Efter lite bubbelbad och en pilsner på hemmaplan kändes det ännu bättre.

Spårvägare på Roslagshösten 2009

Här är vi som åkte, fr v, stående: Hans, Thomas. Peter, Mårten. Sittande fr v: Jag, Johan och Maria

Här är resultatlistan.

Motorvägscykling med Spårvägen

Spårvägare på motorväg

Ja, vi var ute och cyklade på motorvägen idag, mest i vänsterfil. Och nej, det det blev ingen trafikvarning utfärdad i lokalradion. Vi hojade nämligen lite knappt två mil på den nya motorvägen nere vid Nynäshamn som invigs den 27 september efter en förfrågan från en av våra medlemmar som jobbar med bygget.

Det kändes skönt att få smyginviga denna hett efterlängde vägsträcka genom att cykla på den. Lite ”once in a lifetime”.

Fredrik satsar allt för att komma förbi Pelle

Totalt blev det 11 mil för mig innan det var dags för en dusch.

Utan fartindikering över Gotlands Hav

Jag rotade lite bland gamla backupfiler häromdagen och stötte på denna story som tidigare publicerats i Pilot Breifing, men som i all sin enkelhet, kan tålas att berättas igen. Det är jag bakom spakarna och knapparna. Tiden är den 30 juli 1995:

- Visbytornet, Sigurd Yngve-Niklas, redo för start!

- Sigurd Yngve-Niklas, klart Trosa och Tullinge, lämna terminalområdet på 1000 fot! Klart starta bana 03.

- Klart starta, Sigurd Yngve-Niklas.

Jag skjuter fram gasreglaget i botten och Cessnan niger till lite innan den skjuter fart. Bakom mig sitter min två barn, nysolade och nybadade efter en av årets varmaste dagar på Gotland. Bredvid mig sitter min fru och hon har redan fått fram tidningen för överresan. Klockan är 16.30 och vi har varit på ESSV i cirka en halvtimme och gjort klart planet för flygningen. Tillsyn före flygning och checklistan gick okey och vi har cirka 110 liter bränsle i tankarna. Vädret verkar okey förutom en motvind på cirka 10 knop och disigt väder.

”Måste vara varmt idag, hastighetsmätaren har fortfarande inte gjort något utslag”, tänker jag och inser att vi i alla fall måste upp i en 40 knop innan någonting händer. Ändå tycker jag att det tar ovanligt lång tid att accelerera. Kollar att gasreglaget verkligen är i botten och att varvtalet ligger på 2450 rpm. Jodå, allt verkar okey.

”Konstigt. Fortfarande inget utslag på hastighetsmätaren”, tänker jag och gör om kollen igen. Plötsligt inser jag att planet lyft och att vi flyger. Kontrollerar hastighetsmätaren igen, fortfarande inget utslag.

Den fungerar inte! Insikten drabbar mig som en tegelsten i nacken.

Skall jag dra av och försöka landa? Nej, jag är inte säker på att banan räcker och jag vill inte kana av med familjen i planet och 110 liter bensin ovanför huvudet. Jag beslutar mig för att stiga och vinna lite tid. Nu gäller det att vara på den säkra sidan, stall på låg höjd är inget Gröna Lund precis.

Motorvarv på max, variometern på 500 fpm stigning, plant på vingarna. Då borde jag ha marginal till stall så det räcker. På det sättet tuffar vi uppåt rakt framåt under tiden som min hjärna försöker knuffa ner mitt hjärta från halsgropen. Hastighetsmätaren pekar envist på noll.

- Sigurd Yngve-Niklas, klart stiga till 3000 fot.

- Klart stiga till 3000 ft, Sigurd Yngve-Niklas, svarar jag medan höjdmätarnålen passerar 1000 fot.

Skall jag vända om och landa på Visby för att reda ut problemet? Hur klarar jag en landning utan hastighetsmätaren? Kan de hjälpa mig? Nej, just nu behöver jag tid och pålitliga vänner. Båda finns framför mig, dels på överfarten, dels på Tullinge och BFK. Jag beslutar mig för att fortsätta mot Trosa och Tullinge.

Placerar gyrokompassens bugg på 340 grader och slår på autopiloten vilket avlastar mig avsevärt. Nu skall det felsökas. Visuellt verkar det inte vara något fel på pitotröret. Det fanns inte något pitotrörsskydd på så jag kan inte ha glömt att ta bort det. Slår på förvärmningen för att se om det kan vara is eller andra föroreningar i röret som kanske kan brännas bort. Når nu 3000 fot. Drar ner varvtalet till 2300 rpm och trimmar för planflykt och magrar blandningen. Normalt gör man 105 knop i detta läge, hastighetsmätare eller ej.

Barnen sover redan i baksätet och min kvinna är försjunken i sin tidning. Ingen idé att belasta dem med dessa bekymmer än. Den tiden kommer nog.

Efter sex minuter finns fortfarande inget utslag och jag slår av förvärmningen. Funderar febrilt på vad man fick lära sig om pitotröret under utbildningen. ”Den mäter skillnaden mellan dynamisk och statiskt tryck”, kommer jag ihåg. Kanske intaget för det statiska trycket är igensatt på grund av dålig packning, bagageutrymmet är rätt fullt med allehanda ting. Nej, det uttaget sitter mitt på bakkroppen på höger sida tror jag. Alternativa intaget då? Jag öppnar det, vilket bara resulterar i att variometern får spatt, hastighetsmätaren är fortfarande stendöd.

Nej, det verkar inte som om jag kan göra något åt problemet här och nu. Måste komma på hur man skall landa kärran utan hastighetsmätare.

Lösning 1. Försöka flyga ett varv ”by the book”. Rätt varvtal, trimma innan varje klaffuttag, rätt avstånd. Nej, det klarar jag inte. Måste testas under kontrollerade former först.

Lösning 2. Komma in med 2000 rpm i planflykt och smyga mig ner till 15 meter på tröskeln. Där eller lite innan drar jag av motorn och känner mig för med klaff och roder för att landa. Kräver säkert lång bana, men det har vi ju på Tullinge. Tyvärr har jag inte ens en uppfattning om hur lång bana som krävs. Bättre än 1, men ingen bra lösning.

”Tänkt lite nu! Du brukar ju läsa Human Factors”, säger jag till mig själv och plötsligt slår det mig att jag sitter och gör generalfelet nummer ett: Jag meddelar inte min belägenhet. Jag bara sitter där och försöker lösa allt som en ensam Rambo. Begära hjälp, är den rätta lösningen.

Det är ganska körigt för trafikledaren på frekvensen så jag beslutar mig för att vänta till jag kommer närmare Trosa med att be om hjälp. Trots allt har jag gott om soppa och kan ligga och vänta i mer än en timme ovanför Tullinge ifall det tar tid.

Resten av överfarten går åt till att bevaka instrumenten noggrannare än vanligt. Under tiden tar den slutgiltiga lösningen form för mig.

Någon flyglärare eller annan rutinerade pilot möter mig och vi flyger en approach i rote. Han ropar ut hastigheter och jag bara följer honom. Borde fungera. I Top Gun funkade det ju och det var ju på ett hangarfartyg och allt. Här har jag två kilometer bana till mitt förfogande.

”Det är väldigt mycket vatten mellan Gotland och fastlandet och ganska långt mellan båtarna, passerar mitt huvud. ”Hur länge glidflyger man från 3000 fot ifall motorn stannar”, tänker jag också och bestämmer mig för att undersöka det vid nästa lämpliga tillfälle.

Det är inte utan en viss lättnad jag skymtar Landsort i diset. DMEn meddelar att jag har 9 miles kvar till Trosa VOR och att det går med 94 knop över marken. En stund senare ropar Stockholm Control upp mig:

- Sigurd Yngve-Niklas, skifta till Stockholm Control på 120.15. Hej då!

- Skiftar till 120.15, Sigurd Yngve-Niklas, tack och hej.

Nu är det dags att be om hjälp.

- Stockholm Control Sigurd-Erik Ivar-Yngve-Niklas!

- Sigurd Yngve-Niklas, radarkontakt!

- Min hastighetmätare fungerar inte och jag undrar om du vill ringa till Tullinge och be någon flyglärare komma upp och möta mig och hjälpa mig med inflygningen, Sigurd Yngve-Niklas!

- Naturligtvis Sigurd Yngve-Niklas. Är det bara hastighetsmätaren du har problem med?

- Bara hastighetsmätaren, den visar noll, Sigurd Yngve-Niklas.

- Sigurd Yngve-Niklas, jag återkommer till dig.

- Tack för hjälpen, Sigurd Yngve-Niklas

Sådär nu vet fler om att jag har problem, genast känns det lättare. Jag har en plan och är den dålig kommer andra, mer erfarna att titta på den och komma med bättre förslag. När jag kommer fram till Trosa ropar Stockholm Control upp igen:

- Sigurd Yngve-Niklas, en flyglärare är på väg upp för att möta dig. Du kan nu börja sjunka ner mot Tullinge och skifta till deras frekvens. Lycka till!

- Tack för det, sjunker och skiftar till Tullinge, Sigurd Yngve-Niklas.

Buggen står på 41 grader och jag har visuell kontakt med Kaggfjärden, det känns som hemma. Jag rattar in 123.45.

- Tullingebasen, Sigurd-Erik Ivar-Yngve-Niklas, mer kommer jag mig inte för att säga.

- Sigurd Yngve-Niklas, vi vet om din belägenhet och har Helge Ivar på väg för att möta dig, säger en välbekant röst.

- Gott att höra, jag väntar vid Kaggfjärden, Sigurd Yngve-Niklas, säger jag med lätt hjärta.

Efter en stund ropar Bernte upp:

- Yngve-Niklas från Helge-Ivar, jag har lättat och är på väg till Kaggfjärden för att möta dig.

- Jag kör med full belysning och sjunker ner mot 1500 fot, Yngve-Niklas, säger jag.

- Jag ligger på prick tusen, säger Bernte

- Då träffas vi där, över Kaggfjärden, säger jag.

Efter en stund glimmar en strålkastare i diset och jag meddelar Bernte att jag ser honom.

- Jag lägger mig på lång final bana 06 med 80 knop, kom ikapp mig du, säger han.

Efter lite lirkande ligger Cessnan stabilt femton meter bakom och till höger om Helge Ivar.

- Vågar du går ner till 65 knop, frågar jag Bernte.

- Japp! säger han.

Efter några sekunder meddelar han att han flyger i 65 knop, den perfekt inflygningshastigheten för Cessnan. Bana 06 ligger rakt framför mig och jag börjar sjunka med 65 knop. Över tröskeln har jag tio meters höjd och andra steget klaff. Tar full klaff och drar försiktigt av motorn. Upp med nosen, upp med nosen, stallvarnaren visslar och hjulen i marken. En perfekt landning.

Bernte svänger in på en final bana 15 och snygg landning samtidigt som jag pustar ut. Nere, fast mark och alla är hela inklusive flygplanet.

Väl inne på tankplatsen provar vi att blåsa i pitotröret och det är tvärstopp. Orsaken till detta är att några insekter har byggt bo i pitotröret under natten. Tekniker blåste rent bakifrån redan dagen efter och sedan fungerade systemet perfekt.

Om pitotrörsskyddet hade varit monterad hade inte detta hänt. Jag flög flygplanet dagen innan utan anmärkning. Eftersom jag inte hittade pitotrörsskyddet satte jag inte på det. Men det fanns i flygplanet, jag hade bara behövt leta lite bättre. Och även om jag inte hittade det borde jag satt dit något skydd. Jag lärde mig ”the hard way”, om du orkat läsa denna berättelse ända hit har du lärt dig ”the easy way”.

Sensmoral 1: Se till att skydda pitotröret, använd handske, tejp, kondom, ja vadsom helst under parkering. Du vet inte förrän det är försent att hastighetsmätaren inte fungerar.

Sensmoral 2: Begär hjälp om du hamnar i trubbel! Och se till att vara med i en Flygklubb som kan erbjuda sådan. BFK är ett bra exempel. Tack Bernt och ni andra!

Planet var SE-IYN

och fartmätaren sitter precis till vänster om horisontgyrot (här står vi på marken, men motorn på tomgång):

Ny älskling på två hjul

Det är lite fånigt… jag kommer på mig själv med att gå ner i källaren och ta en sista titt på min nya cykel på kvällarna innan jag går och lägger mig. Fånigt, men samtidigt riktigt härligt.

Jag har alltså köpt en ny hoj. Efter ganska grundlig research kom jag fram till att en så kallad komfortracer var det jag letade efter. Bland alla de som fanns inom den kategorin fann mitt öga en viss skönhet i modellen Specialized Roubaix. Förutom att den var snygg hade den också fått mycket bra recensioner och omdömen i flera tester. Problemet var bara att få tag på en i rätt storlek till mig och till rätt pris.

Efter en hel del letande, både runt i Europa och i USA fann jag en på nära håll i Stockholm En specialbyggd, baserad på en Roubaix Pro-ram och med Ultegra-grejer, men i min storlek. Efter en veckas vändande på slantarna slog jag till och köpte hojen och hade även turen att snabbt få sålt min gamla hoj.

Idag – efter en vecka med hojen har jag cyklat ca 20 mil och den blir bara bättre och bättre. I söndags körde jag en längre sväng med Spårvägen och alla de vanliga besvären var som bortblåsta. Inga domnade händer, full kraft i uppförsbackarna och inga känningar i låren efter 10 mil. Känns som om detta är kompisen som kommer att hjälpa mig att ta Vätternrundan under 10 timmar.

Specialized Roubaix

Säve Flygdag var värt 100 mil i bil

Trippmätaren på bilen passerad 999 när vi svängde av motorvägen vid midnatt lördag och vi närmade oss slutet på ett rätt galet tilltag.

Jag är uppväxt med att gå på flygdagar, jag har varit med att arrangera flygdagar och jag har tagit familjen med mig på flygdagar och förr i tiden fanns det många att välja på. Idag är det svårare. Flygvapnet och de stora flygplatserna anordnar inte längre egna flygdagar utan nu är det istället upp till idella klubbar att se till att vanligt folk får se våra flygande klenoder, lyssna till motormuller från förr och ebk-brak från idag. Och detta är inte helt enkelt. Dels är en flydag mycket personalkrävande, dels är den ett ekonomiskt vågspel – risken för dåligt väder och uteblivna publikintäkter är alltid stor. Så det blir färre och färre som ordnar.

Årets stora svenska flygdag var på Säve i Göteborg. 50 mil från Stockholm… När sonen antydde att det var dags att åka på flygdag var jag snabb att haka på och förklara förutsättningar: ”Upp kl halv sex, sitta i bilen i fem timmar, kolla på flygplan i sju timmar, bilen i fem timmar igen. Sen är vi hemma”.

”Ok! låter kul, du kör dit, jag kör hem”, var hans svar.

Bäst hade varit att flyga dit själv och jag hade bokat SE-FFX hela dagen, men en titt på vädret på fredagen gjorde att jag inte kände mig trygg med att både ta mig dit och hem igen på lördagen. Det var kallmasseväder efter en frontpassage med CB och kraftig vind från sydväst. Kunde bli hur illa som helst och man fick inte starta från Säve förrän tidigast 17.30.

Jag har aldrig varit på Säve och Aeroseum tidigare så det var med stor förvåning vi klev in i stora bergrummen och tittade på samlingarna, renoverngarna och den oerhört publikvänliga inställningen. Måste säga att jag inte blev så lite avis med tanke på att Tullinge F18 kunde haft ett liknande upplägg då det tydligen finns omfattande bergrum även där.

Efter att ha varit på ett par flygdagar är det svårt att se något unikt, men på Säve fanns ett premiärer för mig. Först och främst Mikael Carlssons replika av en Fokker Dr 1, Dreidecker.

Röde Baronens favoritplan flyger igen. Obs Biltemas Mustang i bakgrunden

Att se Mikael Carlsson flyga denna kärra i den starka och byiga vinden var premär och en mycket udda syn. Den vänder verkligen på en femöring och verkar oerhört snabb i rollplanet. Speakern sade att Mikael beskrivit planet som ”hysteriskt” att flyga och efter att ha sett hans hantering av det tror jag det är en underdrift.

Min andra premiär var Spitfire. Biltema har ju köpt in två stycken som tillskott till den Mustang de har sedan ett par år tillbaka. Den uppvisning planet gjorde var mycket häftig. Dels tack vare det oefterhärmliga motorljudet (som har en slags ton o botten och som då och då borrar ner sig i ett djupt basmorrande när kärran passerade), dels i en mycket tajt flygning där gungor, tunnelrollar och loopingar kombinerades på en minimal yta framför publiken.

Sedan fanns också allt det andra som skall finnas på flygdag, ärtsoppa, souvenirer, flygsimulatorer. Tyvärr var inte vädret på topp för en picknick. Det kom några regnstänk lite då och då. För att titta på avancerad flygning var det däremot perfekt. De dramatiska molnen erbjöd referens så att fartkänslan och djupkänslan blev påtaglig när de gamla jetkärrorna tumlade runt för att hitta luckor i molntäcket.

Team 60 var den enda stora uppvisningsgrupp som var på plats och det var med ett stort stänk av vemod i rösten som speakern förkunnade att detta var den enda uppvisningen de hade detta år. Som vanligt gör de en mycket proffsig och tajt uppvisning med sina SK60.

Split up med Team 60

Som sista punkt på programmet brölade JAS 39 Gripen runt i ett ovanligt kort program och det är ju alltid imponerande, inte minst om man – som jag gör – får gåshud av efterbrännkammarbraket och accelerationen efter lågfartpassagen. Då är det flygdag på riktigt.

Cykla med Lance – öppet för alla

Man måste gilla Lance. Han är på en cancerkonferens i Skottland och det började med denna lilla uppmaning på Twitter. Sedan skickade han denna:

Hey Glasgow – ride’s at 12 noon. Location tbd. Stay tuned! Still dialing it in. And yes, I have my rain coat!

11:41 PM Aug 17th from UberTwitter

Och efter en stund blir det mer konkreta med var man skall samlas. Det spred sig blixtsnabbt och blev en ansamling av ett par hundra cyklister och fans till Armstrong som dök upp och korkade igen trafiken.

Sen  gjorde han det idag igen:

Good morning Dublin. Who wants to ride this afternoon? I do. 5:30 pm @ the roundabout of Fountain Rd and Chesterfield Ave. See you there..

about 13 hours ago from UberTwitter

Innan han kom dit skickade han ett retsamt meddelande, men dök såklart upp och enligt rapporter så kom det mer än 1 000 cyklister för att hoja med legenden. Själv kommenterade han Dublin-svängen på detta sätt och utmande också andra städer… Detta kan bli rena cykelpropagandan om han fortsätter att göra denna typ av lopp. Själv vill ju jag propagera för social cykling och detta är väl ett praktexempel på det.

Hade jag varit inom tio mils radie av detta hade jag varit en av dem som trampat mig dit för att kunna säga ”Jag åkte med Lance Armstrong”…