Över tio mil igår och över 12 och en halv mil idag. Måste säga att det nu är allvar med cyklingen.
Igår körde jag ensam en sväng ut till Djurö. Det är lite trixigt att tag sig ut, men väl efter Hammarby Sjöstad så kan man stå på ganska bra. Efter Skurubron är det riktigt bra cykelvägar. Dock blev jag mycket besviken på väg 222 efter Gustavsberg. I början så går det inte att köra på stora vägen samtidigt som cykelbanan trängs med busshållplatser och helt vansinnigt planerade korsningen. Efter golfbanan finns det ingen cykelbana alls och det brukar vara rätt ok, men bilisterna på Värmdö verkar inte vara så vana vid cyklar eller så har de en hemlig pakt med skottpengar. Det var faktiskt rätt obehagligt många gånger och påfallande många av idioterna körde väldigt dyra bilar.
Söndagens tur med Spårvägen var avsevärt mycket trevligare. Dels är det alltid kul att hoja i grupp och Spårvägare är människor det är enkelt att få kontakt med och med en lagom seriös inställning till cyklande. Vi gjorde en rätt lång sväng neråt Södertörn och efter lite drygt 6 mil i ett streck fikade vi på Nynäshamns Golfklubb.
Efter macka, kaffe, bulle och en punktering drog vi oss hemåt igen och när jag stapplade in hemma stod trippmätaren på 126 km med en snitthastighet på 27 km/h. Nöjd över min bedrift är jag ändå ödmjukt medveten om att jag inte ens kommit halvvägs på Vätternrundan efter tolv mil…
Arkiverad under: Cykel
