Kristi Himmelfärdsdag 2009 var en bra dag. Vi var åtta cykelentusiaster som samlades kl 8 på Källbrink och gav oss iväg på en långtur. Lunch i Trosa var på schemat. Vägen gick ner över Pålamalm, ner mot Rosenhill, höger och sedan vänster mot Skanssundet och sedan ner mot Trosa.
Fantastiska vägar och härligt vårväder gav de bästa förutsättningarna, men allra bäst var sällskapet. Jag är ganska ny i Spårvägens cykelklubb och har inget att jämföra med. Men för en motionär som mig är den stämning och det sätt klubbmedlemmarna hjälper varandra i Spårvägen helt fantastiskt.
Vi var åtta cyklister på mycket varierande nivå. Dels fanns några killar som bränner runt Vätter på strax över nio timmar, dels jag som kämpar runt på fjorton och även de som måste ta längre tid på sig än så. Men alla knotade tillsammans ner mot Trosa i motvinden. De starka tog längre förningar, om någon saggade totalt tog vi det lite lugnare en stund och körde lite på två led för att ge mer skydd.
Det är oerhört inspirerande att se hur vårt samarbete gör att vi kör snabbare och längre än vad, ialla fall de flesta av oss, skulle klara på egen hand. Det finns också en stor förståelse i gruppen för att någon då och då blir seg och måste ta det lite lugnt, samtidigt som man också kan få bränna på lite och sedan ha en återsamling efter någon mil om några känner sig starka och vill stå på lite.
Att börja cykla i förening på detta sätt är ett av mina bästa beslut någonsin. Att man som bonus också får träffa roliga och trevliga människor och helt hämningslöst får moffla fikabröd sätter liksom pricken över i:et.
Koncentrerat fikande i Trosa efter sju mil
Arkiverad under: Cykel
Bra jobbat Lennart! är du i bra form i år?
//nils
Tack för det! Jag är i bättre form än förra året, men det säger liksom inte så mycket. Dock siktar jag på att ta mig runt det stora blöta hålet under tolv timmar – med hjälp av mina klubbkompisar då.