Rivstart på THF och Skå

På grund av allt strul med Barkarby och oklarheterna kring ett nytt fält har jag låtit mitt certifikat vila i två år. Dock fick jag en spark i rumpan när Transportstyrelsen skickade hem ett brev om att nu måste mitt cert konverteras till JAR. Plötsligt måste jag bestämma mig; sluta flyga eller försöka komma igång på annat sätt.

Problemet var ju att ha ett fält någorlunda i närheten av där jag bor så att jag slipper åka 10 mil för att komma ut på en flygtur. Efter en del inventerande fick jag tipset om att kolla på Skå och KTH Flygklubb. Jo, där fanns det den typ av maskiner jag var intresserad av, där verkade de välkomna nya medlemmar och även några gamla flygare från Tullinge- och Barkarby-tiden.

Det visade sig att flera flyglärare från Tullinge- och Barkarby-tiden flög i klubben och tack vare Sven Brejding  kom jag snabbt igång med såväl lite inflygning på fältet och en övning för att klara mitt skills test som jag måste göra för att bli behörig igen.

Skå Edeby som fält är oerhört mysigt. Jag har ju bara gamla flygvapenbaser som Tullinge och Barkarby att jämföra med, men Skå är ett oerhört mysigt fält. Att sedan THF:s klubbstuga är perfekt placerad med verandan vid utflytningen stråk 29 gör ju inte saken sämre. Att sitta där med en kopp kaffe en sensommardag och titta på landande flygplan med en blandning av nyklippt gräs och bensin i näsborrarna är liksom hela grejen med att ha flyg som hobby.

Flygande på Skå är också ganska krävande. Dels kräver trafikvarvet exakt navigation för att undvika bullerkänsliga områden, dels är det på 700 ft höjd vilket gör att man hela tiden ligger ganska nära banan. Att sedan träden strax innan tröskeln stråk 29 är lite för höga gör det hela mer spännande. Se nedan för en kort film om en landning jag gör på bana 29, det är min son Gustav som håller i kameran (försöker få honom att ta cert så att jag kan åka med honom när jag blir för gammal för att flyga själv).

Klubben har två PA-28:or, en modern med den nya vingen och en äldre med den raka, korta vingen. Eftersom 80% av mina timmar är från PA-28 har jag inga problem med att känna igen mig i dessa individer. Men den riktiga guldklimpen står inne till vänster i hangaren: en PA-18 Cub “lill-super” med 95 hk motor. Jag gjorde ett pass i en Cub 1990 för att flyglärare då tyckte att jag skulle lära mig landa på riktigt. Äntligen har jag nu fått möjlighet att flyga in mig ordentligt då jag idag blev utcheckad på Cuben. Men mer om det i ett annat inlägg.

Jag ser oerhört mycket fram emot att återuppta min flygaktivitet på Skå och har kommit gång bra. Efter bara lite drygt en månad i klubben har jag redan fått ihop drygt sju flygtimmar, gjort ett skills test och flugit in mig på Cub.