Två vurpor och en slottsfika

Vår vanliga söndagstur var både längre och mer äventyrlig än vanligt och trenden att det faktiskt finns ett cykelliv efter Vätternrundan håller i sig.

Vi var elva tappra som samlades kl nio vid Källbrink för att ta en sväng. Först tänkte vi åka ut mot kusten för att vädret såg ut att vara bättre där plus att vi skulle få medvind på vägen hem. Men Roger kom på den briljanta idén att vi skulle ta oss till Taxinge och fika där.

– Det är väl cirka 10 mil fram och tillbaka, sade han.

Vi drog iväg över Bornsjön och det gick i lagom takt. Björne var tillbaka efter sitt nyckelbensbrott och hängde med bra. Klungorna och körning på två led fungerade bra och det känns att alla blir mer och mer rutinerade.

Men vid Södertälje blev jag lite för tajt i gruppen. Först kommer det en bil som gör att vi måste packa ihop oss och sedan blir det rondell som gör att farten blir lite förvirrad. När det tränger ihop sig i rondellen lyckas jag köra in i framförvarande cyklist och går omkull och drar med mig bakomvarande cyklist.

Jag rullar lite snyggt som en Ninja, men är ändå tacksam för min hjälm, och kommer snabbt på fötter. En snabb inventering visar att det är lite skrapsår på knän och fingrar, men inget mer allvarligt. Grannen bakom mig klarar sig också bra. Lite vatten, en kontroll av hojen och sedan är vi iväg igen. Personligen blir det min femte vurpa. Den första bröt jag nyckelbenet på, de andra har varit mer skonsamma.

Vi tog oss genom Södertälje med god fart och satte sedan av på västra sidan av kanalen och vidare upp mot Ekeby. Efter ett par mil med fantastiska ängar, kulturbygd kom vi fram till avfarten mot Taxinge Slott. Roger säger de befriade orden ”Fri fart till slottet” och vi sätter iväg med hornen växande…

Jag tog mig fram till slottet, men Anders lyckas missa farthindret precis innan grusvägen till slottsskogen och går omkull och skrapar upp sig rejält. Skrubbsår på höger lår, hand och rumpa och allmänt dammig gör att han ser ut som en riktigt ärrad cyklist när vi sätter oss till fika.

Fikastunden å Taxinge Slott gick i blått... Spårvägenblått.

Har du aldrig varit och fikat i Taxinge så har du missat något. Deras kaffebröds- och tårturval motstår all beskrivning. Där finns allt man kan önska i form av kaloribomber.

Efter en underbar stund i parken var det dags att vända hem igen. Som tur var hade vinden vänt lite så det var en jobbig blanding av motvind och kantvind innan jag efter nästan 13 mil på hojen fick möjlighet att ta en dusch, en pilsner och en stilla slummer till etapp nio av Tour de France (som av en händelse är nästan exakt lika lång som turen vi tog idag).

Detta är klubbcykling när det är som bäst. Alla hjälper til, håller ett lagom tempo så att även de som inte är i toppform hänger med och håller humöret uppe med en härlig mix av galghumor och glada tillrop.